UTDRAG
UR TAL PÅ REUTERSWÄRDSKA SLÄKTFÖRENINGENS 75-ÅRSJUBILEUM
DEN 18 SEPTEMBER 1994 PÅ NYA SÄLLSKAPET I STOCKHOLM
Vi skriver 1919. Första världskriget har
just slutat. Fredsfördraget i Versailles hade undertecknats den
28 juni och 2 1/2 månad senare slår Reuterswärdarna
till. Den 15 september 1919 kl. 15.00 bildas Reuterswärdska släktföreningen
- alltså för ganska exakt 75 år och 3 dagar sedan.
Platsen var Lantmarskalksalen i Riddarhuset där 36 personer, 15
kvinnor och 21 män hade samlats.
Initiativtagare till detta första släktmöte var Ingenjören
Carl-Fredrik (då 65år) och överstelöjtnant Carl
(66 år) från första grenen samt överstelöjtnant
Knut d ä. (då 81 år) gren två. Motiveringen för
släktföreningens bildande var som det står i det första
protokollet "för släktens sammanslutning samt för
att tillvarataga gemensamma intressen och bilda en fond för behövande
medlemmar".
Släktens dåvarande huvudman Ing. Carl-Fredrik hälsade
de församlade välkomna och som ordförande valdes vid
tillfället överstelöjtnant Knut d. ä. Till styrelsen
valdes Ing. Carl-Fredrik och överstelöjtnant Carl, båda
gren ett, samt kapten Knut d.y. (då 46 år), gren två,
och som enda representant för släktgren tre kanslisekreteraren
Wilhelm (då 47 år), som också blev den nya föreningens
förste sekreterare- en post som han innehade i hela 30 år!
Som suppleanter valdes överstelöjtnant Pontus 48 år
(min farfar) och hovfröken Stina 35 år, båda från
gren tre men icke närvarande på det här första
mötet.
Överstelöjtnant Carl som sedan blev föreningens förste
ordinarie ordförande (son till Hovmarskalken Patric O) överlämnade
till föreningen ett gåvobrev på 100 aktier i AB Stockholms
Bryggerier såsom grundplåt för en särskild släktfond
avsedd till, och jag citerar, "att lämna understöd till
behövande medlemmar samt änkor och barn".
Av de här nämnda initiativtagarna tror jag att överstelöjtnant
Knut d.ä. var den mest drivande. Jag vill här visa upp en
unik liten bok,som kom ut i 50 exemplar 1923 och författad av Knut
d.ä. Det är en komplett och detaljerad stamtavla av ätten
Reuterswärd fram till någonstans mellan generation 7 och
8. Jag räknar då stamfadern Anders Hof som generation 1 och
dagens nyfödda som generation 10.
Tillbaka till Riddarhuset den 15 september 1919. Man frapperas av hur
väl förberett detta första sammanträde med den blivande
släktföreningen var. Styrelse , stadgar, gåvo-brev allt
var spikat i förväg.
Av det kortfattade protokollet kan inte utläsas att någon
diskussion förekom eller att några frågor restes. Ett
föga upphetsande möte således och typiskt Reuterswärdskt.
Man kan föreställa sig att krigsåren 1914 - 1919 var
bistra år - ja en del av Er har ju t.o.m. upplevt tiden även
om det var på barnsben. Det var rekordkalla vintrar med livsmedelsbrist
och matransonering -ja t. o. m. klädesransonering. De första
folkpensionerna som introducerades vid den här tiden var bara några
tior om året. Spanska sjukan grasserade i Sverige och skördar
25.000 dödsoffer. Det var politiska oroligheter både härhemma
och i omvärlden. Tysklands nederlag, revolutionen i Ryssland, inbördeskrig
i Finland. Man kan alltså föreställa sig att krigsåren
1914-1919 bara i sig motiverade en familjesammanhållning av nytt
slag och till en släktens självhjälp i vissa fall.
Men det finns även andra grundläggande förklaringar till
att det tog 230 år från adlandet tills det blev en släktförening.
Dels behövde släkten växa till sig. 100 år efter
adlandet var ättlingarna endast en handfull personer - dels var
det först på 1800-talet och speciellt mot slutet av 1800-talet
som släkten började lämna en spridd bosättning på
landsbyggden och centralisera sig mot en plats och stad - nämligen
Stockholm. Man skulle förenklat kunna säga att en naturahushållning
byttes mot industrisamhällets penningekonomi.
Ar 1919 efter 230 år som adelssläkt bestod den nya släktföreningen
av ca 115 personer, barn och ingifta. inräknade. Idag efter 75
år har vi vuxit till 330 personer, så rent statistiskt är
tillväxten intensiv.
Per Reuterswärd, i Bulletinen 1995
|